De kallas också de goda mentala tillstånden. Det är precis vad som står, dvs tillstånd. De går att förädla. I meditationen kan man förkovra och varje gång man, läs jag, gör det blir jag allt gladare, lyckligare, friare och med tillfreds och balanserad. Inga biverkningar, inga kemiska substanser, inga dyra mediciner. Det finns ett namn för denna form av meditation inom den traditionen som jag lär mig mer om, ”skogsmunktraditionen”, som den numera har kommit att kallas genom en känd före detta munk som nu blivit Sveriges bästa talare, på gamla dagar. Av en händelse insåg jag att jag ramlat in i samma tradition när jag läste om honom första gången. Han beskrev på svenska vad jag sedan flera år hör och läst om på engelska, och på det alldeles ursprungliga språket Pali. Det språk som Buddhans läror nedtecknades på för 2500 år sedan.
Just den här tekniken, en av många, kallas Samatha. Det är övningar i att förädla de goda och mycket hälsosamma mentala tillstånden:
Metta – Kärleksfull vänliget
Karuna – Medkänsla och empati
Mudita – Deltagande glädje, medglädje
Upekkha – Sinnesjämvikt, jämnmod
Det här är sinnesstämningar som vi alla har förmågan att vara i. Mer eller minde. Ju mer stress och obalans vi är i i livet desto svårare är det att komma i kontakt med de här mentala och känslomässiga rummen inom oss. Det är det som är det fina i kråksången. Det går att träna på, det går att komma närmare och det går att förädla förmågan att expandera inom ens tanke och känslovärld. Och ju mer man/jag gör det desto lyckligare blir jag.
Susann Gunnarsson 