Kategori: De fyra goda mentala tillstånden

De kallas också de goda mentala tillstånden. Det är precis vad som står, dvs tillstånd. De går att förädla. I meditationen kan man förkovra och varje gång man, läs jag, gör det blir jag allt gladare, lyckligare, friare och med tillfreds och balanserad. Inga biverkningar, inga kemiska substanser, inga dyra mediciner. Det finns ett namn för denna form av meditation inom den traditionen som jag lär mig mer om, ”skogsmunktraditionen”, som den numera har kommit att kallas genom en känd före detta munk som nu blivit Sveriges bästa talare, på gamla dagar. Av en händelse insåg jag att jag ramlat in i samma tradition när jag läste om honom första gången. Han beskrev på svenska vad jag sedan flera år hör och läst om på engelska, och på det alldeles ursprungliga språket Pali. Det språk som Buddhans läror nedtecknades på för 2500 år sedan.

Just den här tekniken, en av många, kallas Samatha. Det är övningar i att förädla de goda och mycket hälsosamma mentala tillstånden:

Metta – Kärleksfull vänliget

Karuna – Medkänsla och empati

Mudita – Deltagande glädje, medglädje

Upekkha – Sinnesjämvikt, jämnmod

Det här är sinnesstämningar som vi alla har förmågan att vara i. Mer eller minde. Ju mer stress och obalans vi är i i livet desto svårare är det att komma i kontakt med de här mentala och känslomässiga rummen inom oss. Det är det som är det fina i kråksången. Det går att träna på, det går att komma närmare och det går att förädla förmågan att expandera inom ens tanke och känslovärld. Och ju mer man/jag gör det desto lyckligare blir jag.

Upekkha

Mudita

Det finns mycket elände i världen. Visst är det enkelt att bli sur och bitter och undra vad som var meningen med allt trist och galet och sjukt. Då är det så mycket bättre att träna på att se allt som ger glädje och som får ansiktet att spricka i leenden. För det går att träna på att bli gladare och i slutändan lyckligare över det liv man fått. Även om det inte var och är så roligt alla gånger. Glädjekänslor är som ringar på vattnet. Om man kastar en sten på vattenytan så blir det ringar långt utanför själva stället stenen träffat på ytan. Jag tränar varje dag på att slänga stenar i vattnet. Det betyder att jag tar varje tillfälle jag kan över att känna medglädje över det som händer mina vänner och de jag känner och de jag inte känner men som jag ramlar på i vardagen. Om jag är lite nedstämd och glädjen inte ligger så nära huden så ler jag med hela mitt ansikte när jag hör något fint som hänt min vän eller granne. Och vips så pirrar det av glädje i kroppen. Medglädjen över det fina som hänt min granne och som i mitt leende visat sig utåt sprider sig som en lägerelds värme en kväll i goda vänners lag i hela min kropp.

Glädjen växer när den delas. Glädjen över andra människors lycka ger oss alla mer glädje. Värmen i kroppen skapar band och gemenskap.

Lycka!

Karuna

Metta